MiniLov=)
Har haft ett litet minilov, GUD vad skönt.
Haft en relativt bra vecka. Måndagen var jag i skolan som vanligt och anja var med klassen på nån resa till Falun.
På Tisdag morgon klockan 06,45 var jag TVUNGEN att vara i Säter för då skulle Anja hem och man många tårar rann nerför ens kind (efteråt i alla fall) trodde aldrig jag skulle sakna henne så mycket<3 Och så klart glömmer hon kameran i våran bil, stackaren. De som skulle till Wasamuseèt och så. Men men. Tillbringade en timma hemma hos Louise innan vi tog bussen till Borlänge för att sedan åka tåg upp till Rättvik. Där var det konfirmationsläger, på stiftgården och jag kan lova er, F*n va kul jag hade.
Vid nio på kvällen var det disco, var väldigt blyg i början men vid halv tio började det släppa och jag ärligt ROCKADE loss. Men alla goda ting kommer med en tråkighet eller vad det nu är vad man brukar sägaoch så klart gjorde det det. Vid elva fick jag riktiga kramper i magen där jag opererades för inte så länge sen och de var hemska! Gick till ett rum bredvid och det kom bara mer och mer folk, gud vad jobbigt det var men Louise ringde tydligen en ambulans ( det var vuxna med åå) så vid halv tolv kom en ambulans och hämta upp mig och fy fan när folk stod och riktigt glodde när man gick där dubbelvikt. I alla fall skulle de sätt nål och ge mig smärtstillande. Gubben var ju tvungen att prova i handen fast jag sa att det aldrig funkar där och vem hade rätt? Jo JAG!
I alla fall fick jag morfin och sen bar det av mot Falun. Och jag kan lova er 45 minuter i en skumpig ambulans när allt snurrar är INTE roligt =P
Väl i Falun blev jag intagen på ett rum och vilade medans de tog blodtryck och puls.( Smärtan hade lagt sig efter morfinet). Det tog två timmar innan läkaren kom. När läkaren kommer och ska klämma och känna siäger man ju Aj om det gör ont. Det värsta var, jag vet inte hur jag ska förklara det men så här gick konversationen:
Läkaren: Jag ska bara känna lite
Jag: Aj
Louise: Tänk på Läkaren Nils nere i Stockholm
Läkaren: Ja jag hörde du legat på Astrid Lindgrens för inte så länge sen, vilka läkare hade du då?
Jag: Någon Niels
Läkaren: Ja någon Niels känner jag inte igen, jag kom hit för bara ett par veckor sedan jag jobbade där innan.
Tänk om han vetat vem Niels nu var! Fan va jag skämdes! Han var i alla fall världens goaste läkare och sa åt mig att komma tillbaka om jag fick ont eller feber. Han ville ha lagt in mig men jag var ju säker på att jag skulle orka upp till lägret dan efter men det är en historia för sig...
Valborg firade jag på UH med Louise-älskar dig gumman:)
Sen har helgen bara flytit på!
Kort sammanfattning:P
Ciao<3
Louise-av hela mitt hjärta<3
Haft en relativt bra vecka. Måndagen var jag i skolan som vanligt och anja var med klassen på nån resa till Falun.
På Tisdag morgon klockan 06,45 var jag TVUNGEN att vara i Säter för då skulle Anja hem och man många tårar rann nerför ens kind (efteråt i alla fall) trodde aldrig jag skulle sakna henne så mycket<3 Och så klart glömmer hon kameran i våran bil, stackaren. De som skulle till Wasamuseèt och så. Men men. Tillbringade en timma hemma hos Louise innan vi tog bussen till Borlänge för att sedan åka tåg upp till Rättvik. Där var det konfirmationsläger, på stiftgården och jag kan lova er, F*n va kul jag hade.
Vid nio på kvällen var det disco, var väldigt blyg i början men vid halv tio började det släppa och jag ärligt ROCKADE loss. Men alla goda ting kommer med en tråkighet eller vad det nu är vad man brukar sägaoch så klart gjorde det det. Vid elva fick jag riktiga kramper i magen där jag opererades för inte så länge sen och de var hemska! Gick till ett rum bredvid och det kom bara mer och mer folk, gud vad jobbigt det var men Louise ringde tydligen en ambulans ( det var vuxna med åå) så vid halv tolv kom en ambulans och hämta upp mig och fy fan när folk stod och riktigt glodde när man gick där dubbelvikt. I alla fall skulle de sätt nål och ge mig smärtstillande. Gubben var ju tvungen att prova i handen fast jag sa att det aldrig funkar där och vem hade rätt? Jo JAG!
I alla fall fick jag morfin och sen bar det av mot Falun. Och jag kan lova er 45 minuter i en skumpig ambulans när allt snurrar är INTE roligt =P
Väl i Falun blev jag intagen på ett rum och vilade medans de tog blodtryck och puls.( Smärtan hade lagt sig efter morfinet). Det tog två timmar innan läkaren kom. När läkaren kommer och ska klämma och känna siäger man ju Aj om det gör ont. Det värsta var, jag vet inte hur jag ska förklara det men så här gick konversationen:
Läkaren: Jag ska bara känna lite
Jag: Aj
Louise: Tänk på Läkaren Nils nere i Stockholm
Läkaren: Ja jag hörde du legat på Astrid Lindgrens för inte så länge sen, vilka läkare hade du då?
Jag: Någon Niels
Läkaren: Ja någon Niels känner jag inte igen, jag kom hit för bara ett par veckor sedan jag jobbade där innan.
Tänk om han vetat vem Niels nu var! Fan va jag skämdes! Han var i alla fall världens goaste läkare och sa åt mig att komma tillbaka om jag fick ont eller feber. Han ville ha lagt in mig men jag var ju säker på att jag skulle orka upp till lägret dan efter men det är en historia för sig...
Valborg firade jag på UH med Louise-älskar dig gumman:)
Sen har helgen bara flytit på!
Kort sammanfattning:P
Ciao<3
Louise-av hela mitt hjärta<3
Kommentarer
Postat av: Louise
Hehe,
Det var bara 30 Minuter i ambulansen...Kramar. Jag kollade på klockan hela tiden:P
Trackback
