Verkligen i en svaka...
Jag har hamnat där jag inte ville vara. Jag har hamnat i för mig helvetet. Jag har hamnat på en plats i livet som jag vantrivs med...
...jag tänker inte låtsas längre att jag mår bra för det gör jag inte. Jag mår bara sämre av att låtsas...
Det blir för mycket. Allt med skolan och vännre, de närmsat vännerna jag har vet vad som står på spel och jag hoppas att de acepterar det. Jag orkar inte med någonting längre och även inte då skolan. Men nu är jag inte bara skoltrött utan nu mår jag verkligen piss. Jag har varit skoltrött förut men när man då hade någonting att se fram emot eller va hemma för man "mådde dåligt" gjorde man saker som man gillade såsom att läsa en tidning mm men nu längre är ingeting roligt. Det enda jag vill göra är att sova och sova och sova. På sista tiden har jag varit extremt trött och det hr inte spelat någon roll om hur länge jag sovit utan jag är konstant trött. Och nu såhär nära betygen mm är det en ännu större press när jag vill kunna få godkänt i alla ämnen.
Det senaste 6 månaderna har varit jobbiga. Jag har förlorat en vän som betydde mycket för mig. Två av mina släktingar har dött...jag själv har åkt ut och in på sjukhus, blivit stucken gång på gång och "akut"opererad. (Det där med stucken är STORT om man har nålfobi). OCh nu har kroppen sagt ifrån. Är som jag nämnde ett X antal gånger konstant trött hela tiden förkyld och halsen tar dö på mig.
Jag vill kunna göra alla glada, hjälpa alla vad dom än ber om. Jag vill vara den där vänen som ställer upp för allt och alla till vilket pris som helst om det nu innebär att man sitter till 3 på nätterna med ett gemensamt skolarbete och fixar det på egen hand. Jag vill vara den där perfkta dottern som aldrig sviker föräldrarna och gör allt som ber om.
Det är ingen som begär det av mig men jag vill men jag kan inte. OCh det sårar mig något enormt. JAg orkar inget mera nu. Jag är trött på allt tjafs, på alla sjukdomar och på dom som inte förstår.
....
- Lina, hade det inte varit för konfirmationen tror jag aldrig det uppståt samma vänskap som det nu gjort. Du betyder mer för mig än många andra och jag älskar dig!
-Louise, utan dig hade det här varit omöjligt då hade jag gett upp för så länge sedan....
-Jag älskar er två!<3
(-Louise lycka till imon, du klarar det galant=P)
...jag tänker inte låtsas längre att jag mår bra för det gör jag inte. Jag mår bara sämre av att låtsas...
Det blir för mycket. Allt med skolan och vännre, de närmsat vännerna jag har vet vad som står på spel och jag hoppas att de acepterar det. Jag orkar inte med någonting längre och även inte då skolan. Men nu är jag inte bara skoltrött utan nu mår jag verkligen piss. Jag har varit skoltrött förut men när man då hade någonting att se fram emot eller va hemma för man "mådde dåligt" gjorde man saker som man gillade såsom att läsa en tidning mm men nu längre är ingeting roligt. Det enda jag vill göra är att sova och sova och sova. På sista tiden har jag varit extremt trött och det hr inte spelat någon roll om hur länge jag sovit utan jag är konstant trött. Och nu såhär nära betygen mm är det en ännu större press när jag vill kunna få godkänt i alla ämnen.
Det senaste 6 månaderna har varit jobbiga. Jag har förlorat en vän som betydde mycket för mig. Två av mina släktingar har dött...jag själv har åkt ut och in på sjukhus, blivit stucken gång på gång och "akut"opererad. (Det där med stucken är STORT om man har nålfobi). OCh nu har kroppen sagt ifrån. Är som jag nämnde ett X antal gånger konstant trött hela tiden förkyld och halsen tar dö på mig.
Jag vill kunna göra alla glada, hjälpa alla vad dom än ber om. Jag vill vara den där vänen som ställer upp för allt och alla till vilket pris som helst om det nu innebär att man sitter till 3 på nätterna med ett gemensamt skolarbete och fixar det på egen hand. Jag vill vara den där perfkta dottern som aldrig sviker föräldrarna och gör allt som ber om.
Det är ingen som begär det av mig men jag vill men jag kan inte. OCh det sårar mig något enormt. JAg orkar inget mera nu. Jag är trött på allt tjafs, på alla sjukdomar och på dom som inte förstår.
....
- Lina, hade det inte varit för konfirmationen tror jag aldrig det uppståt samma vänskap som det nu gjort. Du betyder mer för mig än många andra och jag älskar dig!
-Louise, utan dig hade det här varit omöjligt då hade jag gett upp för så länge sedan....
-Jag älskar er två!<3
(-Louise lycka till imon, du klarar det galant=P)
Kommentarer
Postat av: Lina D
Utan konfirmationen hade det inte alls varit samma sak, men jag är otroligt glad att vi "hittade" varann :)
Hoppas allt fixar sig snart...
ha det super! kramar <3
Trackback
