Nej det går inte
Jag måste göra något för jag orkar inte må så här länge till. Jag trodde det skulle hjällpa men tydligen inte. Mamma har sagt att hon finns här för mig och många andra men det spelar ingen roll. Jag behövde en person men det har totalt skitit sig nu....
Som jag skrev är det inte längre någon nyhet att jag konstant är sjuk hela tiden och njuter jag av det och skoldagarna jag slipper? Nej det är bara jobbigt. Jobbigt att hela tiden bahöva snyta sig eller käka starka halstabletter stup i kvarten.
Allt är så jobbigt och jag pallar verkligen ingenting längre. Också en anledning varför jag inte är i skolan. Jag gråter typ hela tiden. Jag behöver bara sitta och titta på Tv:n och börja stor böla. Vill verkligen inte prata med "nån" mrn är kanske det jag behöver. Är bara ett år kvar så slipper jag skiten jag slipper allt! Jag tänker börja ett nytt liv då. Inte byta namn och så men jag tänker bli en mer självisk och starkare Josefine. Nu menar jag inte som en egoist utan jag tönker ägna mer tankar och tid åt mig själv. Se till att jag mår bra och att allt inte handlar om andra personer...Men det gäller att komma in på skolan först och känner jag att det inte går även i 9:an då får jag väl försöka lösa det på ett eller annat vis.
Ska göra en sådan här lista jag oxå, verkar ju vara ganska "populärt"
För fem år sedan:
var jag nio år och skulle till att sluta lågstadiet. Då kände jag mig riktigt stor och man blev mer vuxen på sitt sätt att tänka. Tog även då en "paus" från min "pojkvän" och blev ihop med hans bästa kompis....(Tro det ller ej...)
För tre år sedan:
Var jag elva år och hade min första "svacka". Jag hade precis fått en lillebror som jag var så oerhört stolt över när jag blev kallad extramamma för han var och är mitt allt, Älskar dig Anton<3
För ett år sedan:
Var jag 13 år och hade min andra "svacka" Mådde så dåligt att jag ofta funderade på att ta livet av mig. Jag hade knappt varit i skolan på hela terminen och jag såg ingen mening med livet längre. Men då kom Louise till min räddning och jag klarade det...(Louise var den enda som någonsin visste var som försegick förutom min mamma då. Skärsåren på armen var "olyckor" och jag var sjuk ofta var anledningarna...)
För tre månader sedan:
Hade jag precis börjat "äta" efter att ha tappat 10 kilo. Jag blev att må mycket bättre men pendlade in och ut på sjukhus efter att ha fått diagnosen "troligen gallsten"
Igår:
Var jag med Louise och tillbringade några timmar på kupolen. Jag hade hemstudiedag och gjorde även tillsammans med Louise uppgifterna som tillhörde. Satt även och pratade med mamma om hur jag mådde och om allt som hänt...
Imorgon:
Har jag en sista träff innan konfirmationen på Söndag. Jag ska även dela reklam och färga håret blir troligtvis lite läxor och plugg inför spanska provet på måndag.
Om ett år:
Har jag troligtvis kommit på rätt spår och har få men nära vänner som jag vet jag kan lite på. Ni som finns idag om jag säger så. Jag hoppas även jag har kommit in på det önskade gymnasiet i antingen Uppsala eller Sundbyberg och mår bra. Att jag inte skär mig och att jag orkar med skolan. Att magproblemet är löst och att det går över av sig själv....Men framför allt hoppas jag att jag fortfarande har Lina och Louise vid min sida...<3
Jag utmanar:
Lina
Louise
Ciao<3
Som jag skrev är det inte längre någon nyhet att jag konstant är sjuk hela tiden och njuter jag av det och skoldagarna jag slipper? Nej det är bara jobbigt. Jobbigt att hela tiden bahöva snyta sig eller käka starka halstabletter stup i kvarten.
Allt är så jobbigt och jag pallar verkligen ingenting längre. Också en anledning varför jag inte är i skolan. Jag gråter typ hela tiden. Jag behöver bara sitta och titta på Tv:n och börja stor böla. Vill verkligen inte prata med "nån" mrn är kanske det jag behöver. Är bara ett år kvar så slipper jag skiten jag slipper allt! Jag tänker börja ett nytt liv då. Inte byta namn och så men jag tänker bli en mer självisk och starkare Josefine. Nu menar jag inte som en egoist utan jag tönker ägna mer tankar och tid åt mig själv. Se till att jag mår bra och att allt inte handlar om andra personer...Men det gäller att komma in på skolan först och känner jag att det inte går även i 9:an då får jag väl försöka lösa det på ett eller annat vis.
Ska göra en sådan här lista jag oxå, verkar ju vara ganska "populärt"
För fem år sedan:
var jag nio år och skulle till att sluta lågstadiet. Då kände jag mig riktigt stor och man blev mer vuxen på sitt sätt att tänka. Tog även då en "paus" från min "pojkvän" och blev ihop med hans bästa kompis....(Tro det ller ej...)
För tre år sedan:
Var jag elva år och hade min första "svacka". Jag hade precis fått en lillebror som jag var så oerhört stolt över när jag blev kallad extramamma för han var och är mitt allt, Älskar dig Anton<3
För ett år sedan:
Var jag 13 år och hade min andra "svacka" Mådde så dåligt att jag ofta funderade på att ta livet av mig. Jag hade knappt varit i skolan på hela terminen och jag såg ingen mening med livet längre. Men då kom Louise till min räddning och jag klarade det...(Louise var den enda som någonsin visste var som försegick förutom min mamma då. Skärsåren på armen var "olyckor" och jag var sjuk ofta var anledningarna...)
För tre månader sedan:
Hade jag precis börjat "äta" efter att ha tappat 10 kilo. Jag blev att må mycket bättre men pendlade in och ut på sjukhus efter att ha fått diagnosen "troligen gallsten"
Igår:
Var jag med Louise och tillbringade några timmar på kupolen. Jag hade hemstudiedag och gjorde även tillsammans med Louise uppgifterna som tillhörde. Satt även och pratade med mamma om hur jag mådde och om allt som hänt...
Imorgon:
Har jag en sista träff innan konfirmationen på Söndag. Jag ska även dela reklam och färga håret blir troligtvis lite läxor och plugg inför spanska provet på måndag.
Om ett år:
Har jag troligtvis kommit på rätt spår och har få men nära vänner som jag vet jag kan lite på. Ni som finns idag om jag säger så. Jag hoppas även jag har kommit in på det önskade gymnasiet i antingen Uppsala eller Sundbyberg och mår bra. Att jag inte skär mig och att jag orkar med skolan. Att magproblemet är löst och att det går över av sig själv....Men framför allt hoppas jag att jag fortfarande har Lina och Louise vid min sida...<3
Jag utmanar:
Lina
Louise
Ciao<3
Kommentarer
Postat av: Lina D
så länge du inte går ifrån min sida står jag där! <3 vad är det du utmanar mig i? :S fattar inte... ;)
ha det bra, kramar <3
Trackback
